Jag som grundat Compemus heter Per-Erik Eriksson.
Jag har haft dragspelet som en röd tråd genom livet och ägnar numera den mesta tiden av mitt eget spelande till mina medmusikanter i ensemblen Prista Kort historik: 1995 Startade med privatundervisning och notskrivning. 1996 Första notutgåvan kom till - Air av Bach. STIM-anslutning. 1997 Sysslar i huvudsak med dataärenden. 1998 Ger ut några notutgåvor och engageras som notskrivare till SDR:s notmateriel "Dragspelsklubben i takt med tiden" av Tommy Nilsson och Bengt Olausson. 1999 Minskar datakonsulttjänsterna och koncentrerar på notutgivning och dragspelsundervisning. 2000 Fortsatt notutgivning. Gör entré på webben. 2001 Förlaget börjar inkassera STIM-ersättningar. 2002-2005 Förlaget "ligger lågt" medan Per-Erik studerar data. Såväl konsultverksamhet som undervisning fortsätter dock i liten skala. 2006-2015 Den första hemsidan "somnar in", datastudierna förefaller förhastade och stor kraft ägnas åt kammarmusik. 2016 Hemsidan i denna nystöpta form kommer tillbaka! Min egen bakgrund som dragspelare är ganska brokig. Jag började rätt sent, i 14-årsåldern, med Andrew Walters brevskola från 40-talet. Jag är alltså mer eller mindre självlärd. Jag ville nämligen överraska min pappa (som själv spelade dragspel) med "fullbordat faktum" så att säga. På 70-talet i sena tonåren var jag med i ett litet amatördansband och förnöjde en del festställen i mina hemtrakter, Gästrikland. När jag sedermera började mina högskolestudier till lärare i Stockholm sökte jag upp Sundbybergs dragspelsklubb och hörde mig för där. På den tiden fick man provspela enskilt innan det var tänkbart att delta i samspelet. Esbjörn Ferm lyssnade av mig nere i Lötskolans katakomber och meddelade klubbens dirigent under många år, Hans Muthas, att jag nog kunde duga. Efter att även själv fungerat som dirigent kring millenieskiftet i SDK så lämnade jag klubben en bit in på 2000-talet och har numera en egen ensemble – Prista. Kring 1990, åtskilliga år och några sommarkurser senare, så började jag mina musikaliska studier på allvar. Mauri Eira som jag lärt känna på en sommarkurs för dragspelare i Bollnäs under 80-talet tyckte att jag skulle söka till SMI (Stockholms musikpedagogiska institut) för att utbilda mig till instrumentalpedagog på dragspel/ackordeon (dragspel med melodibas). Jag tog hjälp av musikläraren på Malmaskolan där jag jobbade då (i min egentliga profession som matematik/fysiklärare) och fick hjälp med gehörsstudier inför antagningsproven. För att göra en allt längre historia kort - jag kom in på SMI, studerade där tre år en mängd olika ämnen, det ena intressantare än det andra. I dragspelsmetodik och -spelande hade jag Anita Agnas, elev till bland annat ytterligare en dragspelslegend: Mogens Ellegaard (1935-1995). Som den kanske störste av alla förespråkare för dragspel i seriösa sammanhang ville han nog hellre omnämnas som ackordeonist. Det är onekligen en ganska trasslig historia om vad dragspel med melodibas ska heta - ackordeon är det som används i svenska dragspelskretsar, men frågan är om en sådan stavning är förenlig med svenska språket? I Svenska akademiens ordlista står således förklaringen "dragspel med melodibas" under uppslagsordet Ackordeon. Namnet ger förstås associationer till ordet "ackord" vilket snarare är vad en "vanlig" dragspelsbas är utrustad med... Framtiden får utvisa om någon självklar beteckning dyker upp - det intressanta är ändå att bra musik spelas, oavsett instrument, eller hur? |